Enda gången jag backar är när jag tar sats.

Jag förstår mig inte på henne. Hon är stark men ändå förlåter hon dig som om hon vore en av de svagaste. Så enkelt.

Jag har sovit hela 12 timmar i natt. Bra timmar var det.
Och idag var det som om någonting aldrig hade hänt.

Alltid har jag trott att jag är en av dom få personerna som verkligen har ett bra självförtroende. Visst, jag bryr mig inte om vad folk jag inte bryr mig om tycker, men samtidigt så är också jag beroende av människor. Jag vet att det låter klyschigt men jag önskar verkligen att jag kunde spola fram eller tillbaka tiden. Just nu känner jag mig bara inte lycklig. Istället känner jag mig som världens ensamaste, som att det är jag mot alla andra. Och jag har ingen. Ingen som jag vet kommer finnas kvar i alla lägen. En sådan person har inte jag. Ni har säkert också kännt så ibland, men skillnaden är att jag känner så varje dag. Även fast jag vet att det inte är så. Eller åtminstonde hoppas jag det.

Jag måste bara få utrycka mina åsikter och säga att jag verkligen stör mig på folk som inte vågar stå för vad dom sagt och gjort. Erkänn bara, det kommer ändå fram till slut. Alla gör fel och har brister. Min mamma brukade förut alltid säga, det behövs  två för att bråka. Och det är väll ungefär det enda jag kan hålla med henne om. Allt kan inte alltid vara någon annans fel, det kan mycket väl vara ditt fel lika mycket som mitt. Men jag är bättre än dig och erkänner. För jag kan själv se mina egna fel och brister.

Men kan du det?

för att lätta på hjärtat... fan vilken ångest jag har över gymnasievalet. jag vet att det är lång tid kvar tills dess, men ändå. vad ska man välja? det påverkar ju i princip hela ens framtid. vilket ämne man kanske kommer satsa på och vilka man kommer umgås med.
   jag vet inte om jag vill gå på nacka, eller värmdö. skulle vilja gå inne i stan men friskolorna känns inte rätt och jag vet egentligen ingen annan bra, kommunal inne i stan.
jag orkar inte.

och ja jag förstår hur du känner för det. och jag lovar att aldrig mer göra så igen.
men seriöst, jag fattar verkligen inte vad vi gjort dej från början. du säger att du behöver oss, att vi inte finns där för dej och att du vill ha vårt stöd. men så fort vi försöker hjälpa dej vill du inte ha någon hjälp? vi visar att vi bryr oss men du stöter bara bort oss och är så jävla sur att man inte orkar bry sej längre. visst, va sur om du vill men jag förstår verkligen inte varför. varenda människa kan se att det är något som är fel, men ändå så nekade du när hon frågade? och det var väll inte precis på det bästa sättet heller.
känns inte speciellt kul att du berättat för halva skolan om vad du känner när vi inte äns fått prata och jag har ingen aning om vad du sagt men jag antar att hälften av det du sa bara var missförstånd och det känns inte så jävla kul att alla dom du pratat med tycker illa om mej nu. jag försökte verkligen men det är inte alltid så himla lätt.
och nej jag vill inte att det ska fortsätta såhär längre men du måste verkligen berätta vad som är fel? och när jag menar att du ska berätta det menar jag för oss och inte för alla andra. seriöst, du har berättat för typ minst 15 pers men inte för oss? hur ska vi då kunna ändra på det? du har missuppfattat allting så jävla mycket och allting har blivt så jävla fel.
förstå att vi visst älskar dej och att vi bryr oss.

jag är så jävla trött på er. ni förstår fan inte hur mycket det ni säger kan såra en människa. men jag tänker inte ta åt mej av något skit ni säger till mej för ni har så jävla fel. ni har så jävla dålig självkänsla att det fan är synd om er. det är inte något fel på mej, det är EEEEEEEEEEEER det är fel på. ni är så jävla falska. i ena stunden låtsas ni att ni tycker om någon och i nästa stund snackar ni en jävla massa skit om den personen. vad fan är det för stil? alltså fatta! ni kan säga vad fan ni vill ni, aldrig någonsin att jag tar åt mej. för det är precis vad ni vill att jag ska göra, och jag tänker inte låta er få som ni vill och jag tänker inte försöka ge tillbaka. för jag är bättre så jävla mycket bättre än er.

ni tror att jag är lycklig, att allting är perfekt. men om sanningen ska komma fram så är jag allt annat än lycklig, och inget i mitt liv är perfekt. jag saknar dej så enormt mycket vännen. saknar "våran" tid. när vi var så jävla lyckliga att det inte gick att beskriva. har aldrig varit så lycklig som då. du är den som alltid fått mej att må bäst men nu har du även blivit den som får man att må sämst. orkar seriöst inte med det här längre.
känns som att jag inte betyder något för dej längre. långt ifrån det jag gjorde innan.
och jag har inte äns gjort något. förstår verkligen inte varför du beter dej som du gör. varför du hela tiden är så jävla sur för minsta lilla sak. det är verkligen så överdrivet.
men hur det än kommer blir så kommer jag alltid älska dej

jag orkar inte lyssna på all din jävla bullshit tills jag spyr.
och ja, du vet nog vem du är.
och den här gången tänker jag inte radera det här jävla inlägget bara för att du gråter dina jävla fejktårar för att du är så jävla falsk. det är sanningen, face it!

då vet jag var jag står, då vet jag att jag tydligen inte betyder någonting för dej.
men jag har inte äns gjort något fel.
har du någonsin tänkt på att det alltid är jag som ställer upp?
men du verkar inte äns upskatta det jag gör för dej. jag betyder ju ingenting för dej.
men du ska veta att du betyder väldigt mycket för mej.
vill att det ska vara som förut. jag förstår fan inte.

bara för att man inte gråter
behöver inte betyda att man inte är ledsen
bara för att man ler och skrattar
behöver inte betyda att man är lyckig
bara för att man inte säger någonting
behöver inte betyda att allt är som det ska

det var inte precis omedvetet, ni kan inte skylla på något.
ni vet det, så varför?

vad har hänt?
jag har inte gjort något fel, du har inte gjort något fel så vad fan är problemet?

jävla fittblogg

jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej
jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej jag älskar dej

ja precis, det gör du. sluta

saknar tiden då det var vi 3,
men fan jag vet att det inte kommer bli så igen så det är ingen idé att hoppas.